telefonen ringer
ålen,torsken
tittar mot soffan
ett leende
än så länge
avslutar samtalet

telefonen ringer
kustbevakningen
sillgränser
leendet börjar slockna

att inte bry sig om signalen
någonstans sitter en människa
med en frustration större än min
generationers arbete
lever i båten
man måste bry sig

leendet slocknar
att vara lugn
i ett inre kaos
att alltid svara rätt
att ge någon ett hopp
medans mitt eget
sakta falnar

tradition
plikttrohet
varför blev jag inte liberal
eller gangster
på något annat sätt

men jag kan stå rakt upp
och se min skapare
i ansiktet

jag var en skit
men jag svek inte mina kamrater
min klass

resten
mest ett sammelsurium
av tillfälligheter
och missade möjligheter.

tb