När kvällen kommer och jag sätter mig ner så släpper fasaden som jag håller uppe för barnen

Jag sitter där så ensam å skör livet är tufft när man inga vänner har tittar ständigt på mobilen efter ett pling som jag vet inte kommer betyda någonting

att sedan man blivit lämnad av sina nära och sin kära, det är en tufft att bära men också en läxa att lära

om man alltid fått höra att man ingenting kan, hur ska man då sina barn svara, när dom frågar hur man ska vara

Morgonen kommer jag torkar min tår, upp jag går och fasaden åter tiger men inombords oj vad jag lider.