Jag skulle gräva i hård vintermark med blödande naglar
och ta på mig det loppbitna skuggtäcket som du sover under
Vävt av de skuggor som kastats när soljuset träffat de som gjort dig ont
och distansen är så lång att de skuggor vi ser nu
har färdats från din barndom
först nu tagit form

I underjorden skulle jag sträcka min hand efter dig
och inte vända mig om
förrän vi bryter den lövtunna isen
och blottlägger den mörka sjön
där vi badade som barn

Då ska vi andas där träden bildar skelett av salar
och klätterträden når så högt att vi kan sticka upp våra huvuden
över vattenytan
och viska till oss själva
Jag älskar dig