Min inre röst är en filur som ingenting vill göra, livrädd till förändring och ständigt sätter käppar i mitt hjul

Jag kämpar med jaget som bara vill framåt och nu släppa taget, jag kämpar men faller gång på gång

Du lurar mig att du är min vän och ska ge mig den tröst jag behöver, jag vinner en kortsiktig seger för att sedan åter bli förtegen

Mitt ego har åter igen gjort mig livegen, om jag bara lyssnat till känslan i magen, så hade jag klarat detta utan att bli så nedslagen