En fläta
Den faller över axeln
Den går ner
En bit
Hon bär den
Med stolthet
Den vackra flätan
Den är beundrad
Hon är trött
Trött på att alltid
Behöva
Visa den
Gå rak i ryggen
Bära den med stolthet

En dag
Flätan är borta
Hon tröttnade
Hon ville var den hon var
Utan flätan
Alla undrade
Vem det var
Som gick stolt
Och rakryggad
Ingen visste
Att det var hon med flätan

Flätan borta
Håret kort
Andra kläder
Hon kände inte igen sig
Hon saknade flätan
Att vara beundrad
Men hon insåg
Att flätan inte var allt
Hon var fortfarande
Samma person