{
I begynnelsen var Logotypen. Den krävde Ordet.
Ordet fanns hos Oss; Och Vi Var Inskrivna,
svurna Medlemmar
i ett System inuti ett System,.•°\VÅRT
(System);
Innan Den sakta vällde fram ur aha!Vett;
Tror, tänkte vi att Havet var Tomt.

~Vågor~ började då Röra den glanslösa Ytan;
och från flera håll <—> Berörde de Varandra•
Krockade av Slumpen; vilken SHOCK! Och hela
Uni|Múlti|VERSum vecklar ut Sig utan nåD.
KvantKaos upP-HöJt till Makronivå blev vår Tidsanda.
Vilken Hyštêri~>KAKAFONI

En g0golpLëx 10^10^100^\/^+’`*^
ÛPpHöjD till EN LIGGANDE JÄVLA ÅTTA
av möjliga Trådar att dra i; och där står du och Kämpar
för att få ner _1_ på Jorden
en Specifik du tycker är Magnifik; åh!
Och så Besvikelsen. men
Såg du inte att Den hänger ihop ~
är fäst vid
De Andra?
}
{Oh, goda Intellekt, hjälp oss ifrån fjant-Ande -> Blås bort
detta bedrövliga Tungsinne - och öppna våra Ögon,
så att vi åter kan låta oss Beröras! Latenta Möjligher;
Orden som bara Väntar på att få Skapas, Användas - Längtar!
Väntar tålmodigt in …
Logotypens DöD … }

< Ett väl inhägnat korn av Sanning inkapslas >
i ljushastiga Aforismer och EPIgrammatiska;
f l y k t i g a uttalanden; en INSIKT: Det Är Lysande! - Och Vi
VET men möts av
ett strömförande Kategoriskt Misstag.
Ironi, det är Komik – Åh;
man kan sannerligen höra, känna, ja!
- Den Unkna Lukten av en rytmiskt Tilltagande - men oh så - Tilldragande [Trag¡K]
Så vi Sluter oss och väntar... … ^

"Man kan inte ondgöra sig över sin egen tid utan att
själv ta skada", säger Mannen Utan Egenskaper;
"Det är mekaniskt uträknat", yttrar någon Annan
halvt på skämt
och pekar mot Månens vandring 0vanfÖr vår Blick -
och ändå ser inte denna Någon
hela bildens holistiska noggrannhet;
men jag tänker :att han Ser! :Visst ser Vi! –Jag Ser! men
Det får inte sägas Högt
därför att Då har vi överskridit gränserna för de RATIOnella
katEGOrier vi har förpassats - och anpassat oss till.
Så Uppfyllda av vår oerhörda Tyngd och betydelse
jublar Vi att Vår Tid är
Den Bästa av Världar: men snabbt°•.…
faller betydelsen Ur vårt bröst ...
och vi - Försöker att Älska vår Tid men
meningen följde - föll - bort
med tyngden; och vi sätter oss ner och
Odlar vårt Facebook-konto;
Tillsätter näring åt vårt CV•

nej,
Kom Homoludens! Du Lekande Människa som Ger
Skapar oss Mening;
Klockan reducerar Du till en pryl;
dess Frenetiska, stressande Tickande ebbar ut …
~tick...t o c k . . .

Och TYSTNAR - Tiden FörSVINNer och
Statiska Statistiska Kategorier OMFORMAS
och blir Rörliga - Rörande: talar till våra Sinnen
på ett helt Nytt sätt!
Nya Världar öppnas för oss
- Och Du behöver inte Banka på Porten;
Den står redan på Vid gavel.
Stig in, Stig in; Välkommen till Nuet.•°^•..*^°•*°

Ta bort det Teleologiska;
Ta bort det TEOlogiska;
Ja, Ut med Allt det Logiska för en stund!
— Lek och Skapa utan varken Syfte eller Mål!
Oh Människa, Du Förstår
att Vi Blir Till när Vi Förstår
att Vi Är Fria; och likt Alkemisten kapApla
att OmVandLa Vår Jord till tillVÄXT:
Vad Du Vill VaRa kan Du låta Växa Här
Och ett OGRêppBart VÄRDE ûPpStåR!
Skapa dig Själv och Omskapa dig Själv
och Låt oss samtidigt Odla Varandra; Vi kan väXa iHOP ...
Växla ValUTAN mot emotionell samhörighet:
DET är vad jAg Kallar TillväXt!

»»»Låt det Bl¡ Vår Tids MåttstocK»»»
Ensamma > < Utlämnade till vår egen Lycka
Nej, här Finns en stor Lucka [__]
som bör Fyllas med…Kärlek? men
Vad Är kärLEK nÛ? 2.0 N2O *~°^

:Två alkemister i Transcendens: tillsammans blir vi till guld;
Transformeras till en Enhet.
Kärleken är Vår Visa sten, den Verkar Via oss och För oss närmare
det obeskrivbara:

Lust//Zyklon ßeta; ja ~ kanske
fullständigt verklighetsfrämmande MetaFyš¡k
som inte hör Begynnelsen till; kanske måste den vänta
tills bomberna tröttnat på att falla och
Världen törstar efter en Ny Epok
och Jorden hungrar efter nya Frön; ja Snart
ska Vi Så, det har jag Sett
I en Visionärs Sömnlösa Dröm!

I denna vår allt mer explosivt expanderande, giriga och atomistiska,
ohämmat optimistiska —–
Värld, har vi för att spara in på både Tid och Rum
effektiviserat och Komprimerat våra Rymder; Kategoriserat
i lämpliga mappar innehållandes lämpliga undermappar
som innehåller lämpliga filer givna passande namn
och format för varje upplevelse: .doc .jpg .mp3 .divx
Jag beställer en
.konstutställning: "Klicka på OK och ditt virtuella besök på
Le Louvre visas på skärmen"• JA, fint,
MEN jag är fortfarande Ensam!
"Gå in på e-Darling.com"•
- NEJ,
jag vill ha en .vän en .kärlek utan Punkter!

och allt som är vill jag låta röra sig fritt över mitt Moderkort,
frihet att flyta över till andra
och tillbaka in i mig;
... jag vill ha mitt eget .sammanhang UTAN PUNKT

Ja, jag tar fan i mig skada av att Ni har tryckt in det som Var
min sociala Kontext
i en obskyr, nästan 0synlig, l¡ten undermapp; svåråtkomlig
såtillvida att dialogrutan väser beskt:
"Åtkomst Nekad"• Jasså?
Det här tar jag
PERSONLIGT! en utmaning;
Vänta Ni medan jag
bättrar på mina hackerkunskaper:
Det är dags att ompröva begreppet "DIalog" —
Ni ska strax få smaka på Ordet ANALOG!
{
Och jag Delar så gärna min källkod med Dig~*°•.o*^°•..*o•°^*°
}

10 000 Timmar
av Växelverkan
Associationer och Tystnad
— AhA! Nu snackar Vi; Delaktig -yo!
Inte längre någon fattig Monolog•
Kom maskin - Människa 2.0! följ med in i min version,
här har vi ett mycket trevligare Gränssnitt, för;
LOGOTYPEN ÄR DÖD och Logos har Segrat.
Orden har sin Oerhört betydande Tyngd
– liksom Du och Jag –
Berörda
av Varandra i ett elektrifierat Kärleksrus.
Ja, vilken SHOCK! Att Havet ~krusas~
Krockar igen<>igen ->igen -Är vi här!
och fullSTÄNDIGT AnAL0gt:
förpackas Gränserna i ludd, Löses uPp;
Inget annat än matematik, och som Vi;
allt kopplat till samma Kretskort; det universella,
Kontroversiella - Alla tingens omhuldande Moderskepp;
och vår individualitet och vi ryms i detta Matris; vi är fraktal-Tal som Träden,
som Syrsan,
som Ögats Iris och vinden som rör dem för vår syn
som Våra hjärnors Celler och Galaxernas Snurr ~

gungande barn i kittlande pendelrörelse
och Våldsamma stjärnors Död!

Den som Står här nu och kallar sig Vid Namn är efemär men
min Ataraxi består
< i >
Skönheten
hos det itererbara;
i mönstervävnadens självgenererande processer.
Åh, med mina älskade Styckade Tankar är jag alltid Atomär.

HÄR OCH NU,
packa upp Verkligheten
och extrahera den från sitt arkiv!
— Zooma in och du skall finna
Dig själv.
{
Det Här Är Mitt
P a r a D ¡ g m S k i f t e
»»»När Gud blev Fraktalgenerator.»•°^*
Och jag V[¿]:
Människa 3.0^•.______________________
[?]... … ...
}

© Karin Dahlgren April 2013