Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Känslor som inte får utageras. 29/12 2013


Music is the way feelings sound

"Kan du spela någonting?" hasplade jag ur mig och plötsligt förändrades allt, som när musik sätter tonen i en musikal. "Jo då, men jag är lite ringrostig... Jag spelar inte så ofta längre." Men det spelade ingen roll. Rosten vittrade sönder så fort fingrarna flöt över de svarta och vita tangenterna. Vi befann oss mitt i strålkastarljuset i pjäsens viktigaste scen med alla ögon riktade mot oss. Alla förväntade sig klappande tonårshjärnan och sprutande tårkanaler till ett stort, passande utagerande.

Hade jag sett allting utifrån hade antagligen mitt sentimentala 100 dagar för gamla tonårshjärta pumpat för allt det var värt och tårarna hade sprutat ned de som satt omkring mig på första parkett. Men så blev det ju inte, för jag var ju tydligen en viktig karaktär i pjäsen och de reagerar helt enkelt inte så. Allting rusade omkring inuti min i kropp och jag kände mig bubblig som sockerdricka. Men inga känslor fick ageras ut, det stod inte i manus. Vi fick bara vara där, i scenen. Våra kroppar utgjorde bara sin fysiska existens och ingenting mer. Men musiken, den fick tala för våra känslor. Den fick sätta tonen. Till tårarna. Till de klappande tonårshjärtanen. Till det som inte kan existera utanför scenens ridå.




Prosa av Prepilog
Läst 244 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-03-11 23:12



Bookmark and Share


  walborg
Stark text om känslor inuti och medvetenhet om det som finns utanför
2015-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Prepilog
Prepilog