Räck mej handen kära Ote 

du som där ljuset är som

vackrast nämligen i mitt hjärta bor

ja min käre Rolf mitt hjärta sjunger

när du klär mej i din morgonsol,

de träffades i Tyskland där hans mor

en gång var född Det tändes där en låga

som så sakta brann hon var ung och

fager han en stilig äldre man, 

Men kärleken mellan dessa båda 

den räknar inte åren den värmer

alla isflak den har ju ingen gräns

för den seglar alltid mot våren,

för båda levde i sin dröm 

men han måste resa hem till Sverige

men han glömde aldrig Ute där

på andra sidan Östersjön ,

Ja under alla broar vattnet forsar

fast vägen  var lång efter alla år

Ute ringer på hans dörr han är 

nu gammal men blir ung på nytt 

när hans bruna ögon drunknar

i Utes varma blå, 

ja dom är ett omaka par 

hon är hans älskling så

god och mjuk och len

han så prövad av Gud 

men rest sej igen nu

Träffas de en vecka

varje år

Ja varje dag så lyckliga hand i hand

det kvittar om timmen den  blir sen

Ute Rolf så lyckliga tillsammans

när dom sakta vandrar

under milda stjärnor 

som skimrar av drömmar

I deras egen himmel

över Österlen.