Ett, två, tre, fyr, fem & sex & sju,
ut i skogen tågar gänget nu.
Far går först & Röde Tuppen sist,
tyst det är, ej rörs en granekvist.

Solen redan högt på himlen står,
ljus är skogen, vägen knappast svår.
Svänger runt kring traktorn i en rad,
mor hon ser dom, blir så stolt & glad.

Sju frisyrer har de allihop
fast den minste är en liten glop
pottklippt är han, liksom käre far
glad i synen, se sån stil han har!

Kära troll i skog, godda’, godda’,
gråt ej mera, vi mår jättebra.
Jätten sover, ingenting han ser,
ja vi tror han vaknar aldrig mer.

När de kommer åter från sin färd
önskar far, som är en man av värld:
skänk mig mor ännu en liten pilt
helst en skotte, i en rutig kilt!