När han den kvällen klev av bussen och gick för att hämta sin moped,fanns inte mycket av den kvar. Men det visste både han och vi. Tidigare samma kväll hade vi legat i skogen och med en ficklampa och verktyg plockat de delar vi behövde. Försäkringsbedrägeri kallas det men sådant brydde vi inte oss om ,vi hade våra egna lagar. När vi låg där och skruvade hörde vi en båt komma i hög hastighet ute i sundet . En liten stund senare kom en smäll och det blev tyst. Vi stannade upp i vårt arbete ,tittade på varandra men ryckte på axlarna och fortsatte. När vi efter några minuter hörde sirener tryckte vi oss mot marken och låg blixtstilla. Detta ingick inte i planen och när ambulansen körde förbi ute på vägen slog våra hjärtan hårt. Vad som hände sedan minns jag inte riktigt men så vitt jag vet så drog vi några timmar senare en kärra fylld med mopeddelar genom byn ,en plan är ändå en plan. Kanske blev vi också berusade för i båten som kraschat in i kajen låg det öl och sprit. Och om de nu lämnat kvar det där så fick de ju skylla sig själva.

Mitt i byn låg en vitkalkad kyrka . Det vore väl överdrivet att påstå att den brukade vara välbesökt . Det var några få besökare på söndagar ,konfirmationer bröllop och begravningar . Om den någon gång haft en central plats i samhället så hade den det inte längre. I själva verket var mycket annorlunda. utanför de gamla fiskarhusen i de trånga gränderna stod dyra bilar och om någon överhuvudtaget nämnde Gud inom husens väggar så var det nog mest menat som något slags skämt. Det var här vi levde våra liv