Morgonen glöder, med frostbitna vingar sträcker dagen ut sig

Det fanns ingen sömn i min ledbrutna blick
som byggde bon där inga bon
bör vara

Elvispkropp slog sönder viljan att vila och mörka timmar fördubblades
innan gryningen kröp fram
bakom kall horisontrand

Dödens gloria griper, klänger sig kvar i mitt ihåliga anlete
passar rätt bra tillsammans, med min kyrkogård till kropp

Kaffet som nu bränner stora hål i tungan, är det enda hopp som existerar, hjälper mig att orka

vara Jag i vardagen