... att vår
närvarande existens
oavsett tiden
i andras medvetanden
kommer att bo ...

Men för alltid
är ej för evigt
vilket vi alltför lätt
glömmer bort ...

Ty livet
handlar om
att ta vara på den tid
som är oss given
i det liv vi lever 
här och nu ...

Själen lever vidare
även när livet
lämnat vår kropp ...

... Men minnet
av vår närvaro
och vår
själsliga möjlighet
att för en tid
stanna och förbli
ännu en tid
för att ge våra älskade
någon form av sinnesfrid ...

... är beroende av
våra nära och käras
tro och hopp
om att vår själ
ännu finns kvar
och inte väljer
att också minnet
av vår närvaro
tillsammans med vår kropp
lämna i vår grav ...

Det är 
hur outgrundligt
förunderligt
det än  kan kännas
att få läsa för dig
mer än blott
en tröst för sinnet
att själen 
även om den lämnar vår kropp
när vårt jordeliv är slut
finns kvar ...

Ty även om 
själen lever vidare
så väljer den
som allra oftast
att för att få vaka över
och ge oss sitt fortsatt stöd
intills den känner
att det är tid för att gå vidare
till nästa dimension ...

... oavsett 
om vi tror
eller ej ...

Men det är nog svårt
för ens själen att stanna kvar
om alla man känner
inklusive 
de nära och kära
men också ens vänner
väljer att låta
ens existens
få falla i glömska ...

... för att
smärtan blir för stor
då de ej ens på
själens fortsatta liv
vågar tro ...