jag vänder dammiga ark med ditt namn
sidor med bläck med minnen av din hud
jag ärvde din stad och alla i den blev mina men jag minns inga ansikten så jag låter dom passera
och jag har slutat räkna dagarna för en stund
jag ristar mitt namn i vattenpölar och lär mig nya pojknamn
skapar mig nya epitet
intar vägar jag trampat upp som barn
och det är svart rök i mitt minnes trädgård
knäckta rosor och nedstampade påskliljor vart jag än ser och jag biter hårt hårt i läppen när du intar mitt flöde
med ny jacka och kortklippt nacke
med samma fingrar jag haft djupt i mig och samma doft jag girigt kallat min
och våra vänner valde dig och jag valde ingen alls
ensam håller jag hårt i relingen
kräks i mellanrummet när du tog tiden ifrån mig
det blir vår och du är otäckt nära igen
skallar mitt pannben blodigt med hårt tag om mina nedersta revben
och jag saktar in i varje gathörn
värmer fingrarna på huskroppar
är materia
stum massa i vakuum
utan dig