Mannen är lång och ljus och hans ögon ser ut att brinna. Han springer mellan skjulen i de fattigaste områdena.
Gevärseld hörs oroväckande nära . Kanske kommer striderna snart ikapp honom.
Han måste röra sig snabbt för att hinna, för att orka tro på att han kan. Ingen tvekan får komma åt honom.
kring husväggarna ser han kvinnor huka under sina sjalar. Några av dem kastar skygga blickar på honom.

"Det är kampen," tänker han, "kampen alla glömmer.
Det är så få som vågar något annat än att skydda sig själva. Och det är så många som behöver skydd."
Men han ska strida. Strida för människornas mod.

Han springer in i en lagerbyggnad full av bråte och damm. Här ska han hålla ett tal. Människorna ska vakna, hitta sin styrka igen. Han ställer sig längst in i lokalen och hämtar andan. Sedan tar han upp ett plakat från golvet, står stilla och hoppas på att lokalen ska fyllas.

Plötsligt skjuter någon. Två skott går rakt in genom ett av de stora fönstren. Ljudet av krossat glas ekar i lokalen. Mannen är träffad.
Ett skott har träffat honom i pannan och ett i ena kinden.
Hans ögon växer i förvåning medan han dör. Plakatet halkar ur hans hand och han segnar ner på golvet.

"Snart är allt för sent , snart är allt förbi!
Skynda er att vakna!" Står det på plakatet.