Paniken slår, hårt över bortglömt
röda läppar

Flickan som en gång bar dem, fanns inte längre
Det sas att hon gick ut för att försöka se dagen, med nya ögon

men fann bara kråkslott, sargade
en blodig röra - i den vrå där rädda blickar gömmer sig
för att dö

eller, det fanns ingen saknad utav - hennes närvaro och glädje
för hon verkar inte ha hittat vägen hem, än

och tvingar henne att gapa stort
för att känna dagens kladdiga tunga tryckas
långt ner i svalj och mage