... ord vars innebörd
får nästan varje älska dig själv-fantast
att skruva på sig
och känna sig illa berörd ...

Läste en ny infallsvinkel
på samma tema här
som jag läst flera gånger
annorstädes lite här och där ...

Utgångspunkten är nu
frågan om vem
som ska identifiera oss
om vi själva inte känner
vår egen identitet ...

Utifrån hur jag själv
ser på varandet 
med utgångspunkten i

- Att vara är att varseblivas!

skrev jag följande kommentar,
här i lite redigerad form,
där jag drog det hela lite längre ...

- Men om du inte får
såväl din identitet
som
dina tankar och känslor
bekräftade i någon form
så kommer du med tiden
förlora tron på dig själv
och därmed alltmer
förlora din identitet ...

Vår tids alltmer överväldigande
spridda sjukdom är demens
- något vetenskapen
söker biokemiska botemedel för ...

Det vi i vår tids
självcentrerade ego-värld
gärna glömmer
är att konsekvenserna av
att vi är sociala varelser
är att om vi inte
får möjlighet till kommunikation
med andra
så förfaller såväl
vår förmåga till kommunikation
som till rekapitulation

Det vill säga
minnet blir alltmer svårtillgängligt ...

En stor del av den demens
som drabbar äldre i allt tidigare ålder
har sin grund
i bristande social och verbal kommunikation
och inte minst i social isolation ...

För att utveckla det hela lite till
utöver det jag kommenterade
följer här mina förtydligande tankar 
kring detta känsliga ämne ...

Att älska sig själv
och att lära känna sig själv
är självklart väsentligt
och så ock nödvändigt
för att vi ska må bra som människor!

Men!

Det förutsätter likväl 
att vi får yttre bekräftelse
för att vi är värda att älskas
för dem vi är
helst under uppväxten
men om inte då
så snarast möjligt i våra liv ...

För mig är snacket om
att vi måste älska oss själva
för att kunna bli älskade av någon annan
och kunna älska någon annan,
ett påfund av den stora skara
uttalade singlar
som försvarar sitt singelliv
och är livrädda för
att bekänna sitt behov
av någon som de
är ömsesidigt beroende av ...

När det kommer till Identitet
är det på ännu starkare grunder
som så
nu liksom det alltid varit i det förgångna då
att Vara är att varseblivas ...

Så vitt jag vet
styrker du inte din Identitet
annat än inför dig själv och din egen spegelbild
utan att du får den verifierad
av annan berhörig instans ...

En instans som ställer krav på
att någon annan styrker vem du är
för att du ska få bevis för 
att du existerar som den du
utger dig för att vara och är ... 

Det var den byrokratiska delen ...

Men om vi inte känner 
att någon ser och speglar oss,
hör och rör vid oss
så försvinner vi inom 
kortare tidsförlopp
än vad vi kanske ens kan tro
som verkliga personligheter
genom att vi förlorar
kommunikationen
med dem som speglar
vem vi är, våra tankar och det vi känner ...

Det vill säga med som speglar och bekräftar
det som utgör grunden för det vi benämner
vår egen Identitet ...