två själar på helad väg

känslor som jag inte förstår eller vill minnas av den
smärta som finns inom mej i förträngda tankar och

ett halvslutet hjärta för du tar upp resten av platten
och får mej att känna mej älskad och levande igen

så jag förstår inte att jag riktar min vrede mot dej
för du har inget att göra med den men jag har burit

den länge så min väg är tung och samvete kommer
snart spricka för det är inte evigt som mitt liv för det

går ej att leva i flykten och finna harmoni för att
rannsaka mej skälv och tömma mitt samvete för

att rena och dela mitt resterande liv med dej den
enda flykten vi gör du och jag det är från sorglösa

minnen från våran egna minnen genom natten och
skåda en plats på himlen där vi lyser som starkast

när vi är stjärnor dom vackraste som glimmar




kvällen är här med det fallande mörker för en del
skrärmande men för mej minen med romantiken

vackra minnen skapade av mej och min kvinna
många vackra med minnen varma på ett sensuellt

sätt ögon som glimmar som diamanter mot nattens
himmel du paralyserar mej med varje blick

du gör mej svag till sinnet av din blick och
värme men du gör mitt hjärta starkt och viljan

att leva är enorm så full av ljus sprider du i mitt
liv all min kärlek har du från mej men mitt sätt

mot dej med mina ord i vrede känner jag stor
skam för när jag känner lugnet åter falla inom

mej så blir jag så liten av skammen i minna ord
när jag möter dina ögon igen och förlåtelsens ord

börja kännas snåla på det sätt att tyngden börjar
blir mindre och utslitna utan respekt för meningen

i orden som sårar djupt och får tårar att falla tyst
i dina vackra blåa glansiga ögon den smärtan är så

intensiv när den träffar min ånger och jag ser vad
jag har gjort och sagt mot någon jag älskar så starkt

jag hatar mej skälv för det här vrede aggressioner
som bubblar upp från det förflutnas flykt av minnen