Tänkte på att många tusen dog,
nu när vi skulle somna i hytten.

Märkligt nog var det på året
samma vecka många år senare
sedan Estonia sjönk.

Tänkte på hur jag skulle agera,
när jag försökte somna till motorerna,
på Viking Line till Helsinki,
på väg till min Mormors begravning i Nokia.

Tänkte på hur jag skulle kunna rädda min fru,
och,
om jag fick ned henne i räddningsflotten.

Hur jag skulle värma henne i den,
kalla natten,
i den vattenfyllda räddningsflotten.

Jag hade lätt värmt henne tills jag dog,
bara hon fick min värme och kärlek,
med sig och överlevde,
för att ta hand om våra barn.

Detta ville jag,
när jag sakta och stel,
sjönk ner
till krabborna i Östersjön.