Nattfjärilen i fönstret
Sanden som rann i ansiktet
kväll efter kväll

Allt var bara prat
allt gott som skulle göras

Verkligheten bodde
på källargolvet

Oändligt avskuren


Ni skulle vinna

Bara ni inte
visade era namn

Bara ni kom ihåg
att aldrig prata med dem

Bara ni präntade in
att de inte var människor
och gav dem andra namn


Och fast du försökte

Fast det var farligt
Du lärde känna dem
genom gallren sa du
deras namn

"Vi måste fortsätta vara människor"
sa du
"Medkänslan räddar oss
den är det enda
som bevarar "


Men under en blygrå skymning av svek
slutade du känna dem

Och du dömdes av världen sedan



Långt efteråt
många ångestvarv senare

föll ett ljus från himlen

långsamt dalade det

och du lät det landa
ta dig tillbaka,
till dig själv igen


Nu orkar du se det onda
också i dig själv

och du vet att din mänsklighet
kan gå förlorad

Att det är i dig själv
du måste värna om den