Du som känner mig lite närmare också i verkliga livet
vet smärtsamt väl hur flexibelt mina tankar och funderingar
rör sig kring allt och intet som rör livet ...
Universum i ett nötskal ...
... både är
och inte är
ett perceptivt val
vi gör
utifrån vår uppfattning
om generell eller speciell vetenskap
och eller
vår egen unika
personliga perception ...
Att vara är att varseblivas ...
En sanning
som kan utvecklas analogt
bortom varje tänkbar proportion
eftersom varje individs Universum
är såväl en personlig uppfattning
som det är ett tid och rum
vars innehåll
fylls utifrån
var och ens egen
vilja och förmåga
till perception ...
Liksom vetenskapen
i sina modernare teser och rön
förtäljer möjligheten till
såväl parallella Universum
som en oändlig följd
av historiska föregångare
till de nu existerande ...
Vart och ett
unikt med egna
universella fysiska naturlagar
men med såväl
okänd inverkan på
varandra parallellt
som utifrån
sina historiska föregångare ...
Jämväl
ser jag våra individuella Universum
i grunden ej särskilja sig speciellt
från de vetenskapligt betingade ...
... bortsett från
det lilla outgrundliga faktum
att vi som individer
utgör unika parallella Universum
i ständig pånytt födelse
utveckling, sammanslutning
och fusion
i en evig på liv och död
baserad återvinningscirkulation ...
Alla av oss var och en
söker ända ner på kvantmekanisk nivå
finna det parallella Universum
vilket bäst passar för
att fusioneras med och utveckla
det Universum vi själva lever i ...
Ett gemensamt Universum
vilket bildas av det big bang
som uppstår
när vi vår tillkommande
äntligen möta får ...
Du vet det där
perfekta ögonblicket
jag så ofta brukar tala om
att jag vill få fånga med dig
som är ämnad för mig ...
Just nu
fylls din frånvarande närvaro
i mitt liv med intet annat
än det som existerar och utvecklas
mellan befintliga Universum
på individuell nivå
innan man funnit
det komplementerande Universum
man söker finna
bland de tillgängliga alla andra ...
Du fattas mig
då det i mitt Universum
är såväl främmande
som just därför också hämmande
att såväl leva som
att fortsatt ensam vandra
eftersom vi ej är ämnade
att utveckla våra Universum
särskiljda från varandra ...
Så det jag
här och nu
komma fram till vill
är att om du
som är den dig
vilken är ämnad för mig
läser det jag här förmedlar
direkt och indirekt
underförstått riktat till just dig ...
... Se för tusan till
att visa och bekräfta för mig
att du är för mig ämnad
så att vi kan sätta igång
och fånga det där perfekta ögonblicket
vi så länge sökt och vill ...
Och du ...
... livet väntar ej
vare sig på dig eller mig
eftersom tiden
till sin natur
ej ens kan stå still ...