... i våra 
diametralt motsatta 
perceptioner
av och kring
allt det som är
händer och sker
i våra liv
och vad avser
hur vi relaterar
till det som varit 
runt omkring
utifrån ett historiskt perspektiv ...

Du uttrycker
från och till
hur mycket du 
mig älskar, tycker om och bryr dig om ...

... men samtidigt att du önskar
att min existens i ditt liv
inte skulle vara så obevekligt skoningslös
mot såväl hur världen i allmänhet
som hur din relation till densamma i synnerhet
vilar i filtrerade former 
i enlighet med gällande konventioner och normer ...

Du säger inte någonsin
att det skulle vara något fel
på vare sig mig som person
eller min existens i sig ...

Tvärtom!

Men i min närvaro
förändras din perception
på såväl livet i smått som stort
som på dig själv 
och de bevekelsegrunder du har
för allt det du står för 
och det du har gjort ...

Likväl 
du återkommer 
tid efter annan
för att få bli berörd av mig 
samtidigt som vi båda vet
att du snart nog
åter tar farväl
eftersom min existens i sig
innebär en ofrånkomlig förändring
inom hela dig
till såväl kropp som själ ...

... vilket gör 
det lite för smärtsamt för dig
att befinna dig i samexistens med mig  ...

... även om du mig älskar
tycker om och bryr dig om ...

Men jag kan ej
vara på något annat sätt och vis
än den jag är och alltid varit
när det kommer till hur
jag till min obevekliga natur
ser på världen och hur jag tolkar densamma ...

... eftersom jag saknar de filter
till min perception 
som jag skulle behöva
för att min återspegling av det vi
båda två uppfattar och ser 
ska kunna bli mer överenstämmande
med hur du genom din perception
världen och livet anammar ...

Det gör mig ont 
var gång du dyker in i mitt liv
och uttrycker din innerliga kärlek till mig
då jag vet att det ofrånkomligen blir som det blir
med din närvaro ...

... det vill säga att du inte någonsin förblir
då du ej förmår att under en längre tid
kvar i mitt liv stanna ...