jag släpper efter
tar självmant av mig trosorna och biter hårt i läppen
insikten
när den kommer
dundrar den fram på hästar med fläckiga hovar
spränger
bränner
kraftfullt
och ur min skuldra rusar dom
slänger upp fönster och låter mig förstå
med hovtramp över fingrarna och ben som krossas
och när marsluften fyller mitt rum
vet jag
att elva månader gått
att jag älskat med liv och kraft
med allt vad stoff och sot är
med allt som utgör mig
elva månader
sen han skingrade röken på balkongen
tryckte upp mig mot solvarm tegelvägg
och kysste livet ur mig