Lite varför jag föredrar nyfikenhet framför fördomsfullhet ...
Varje nytt möte ...
... med en existens
vi ej mött förut ...
... är ett okänt universum
med ett otal nya destinationer
i sitt sköte
vilka väntar på att få bli
upptäckta, utforskade
och utvecklade ...
För varje destination
vi kartlägger
bekräftar vi
en fortsättning
som utgör en början
vilken tar vid
där vår tidigare upptäcktsresa
fick oss att tro
att vi nått vårt universums slut ...
På något sätt och vis
blir livet lite mer
än vad det synes vara
när vi ser varandra
alla var och en
som nya dimensioner ...
... oavsett
vilken typ av relation
det rör sig om ...
Det blir liksom
lite lättare att finna ut
aspekter att kunna
fästa sig vid
tycka om
bry sig om
och kanske
till och med kunna älska ...
... allt efter
respektive existen
så som
person och individ ...
Men visst
kan det för vissa
komma att bli svårt
att se så på nya möten
med existenser
man ej mött
tidigare i sitt liv ...
Ett mer dystopiskt
och misstroende närmande
är ju lättare att välja
som utgångsalternativ ...
... även om det
medför ett väsentligt
mer begränsat, fattigare
och utifrån fler aspekter
mindre dimensionellt liv ...
Föredrar det alternativ
som bäst tillfredställer
min nyfikenhet
och inspiration
till att utforska, upptäcka
och utveckla den verklighet
jag lever och verkar i ...