Hon hade vågat att återskapa sig själv
hon lyckades finnas utan dig
I en livlös öken
tvang en form ur kaos
Gråten gav toner och ett skrik
tog sig hem till dig
Hon orkar inte be
till gud
I natt väger hon sig själv inför döden
hur tung den än hänger
innanför hennes hud
bankar det en gnista
Vi brister lätt inför varandra
som ett rum utan väggar
ditt skydd är som en grav
som håller in tårar