Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag kan inte med allt. Jag älskar dig, och jag är rädd. rädd


Älskling, nu tvivlar jag på mig själv igen..

Idag
skaver skelettet extra mycket
Och tyngden av saknaden
trycker ner mig i skorna
Jag blir så jävla liten av att vara
Utan dig

Jag hör inte hemma här
bland
Dina sköra
Andetag


[Jag brukar alltid
krossa den tunna isen som
Bildas på pölarna av
nysmältsnö]


Hemslöjdade mantran av
popsånger
Smälter inte snön
och vårsolar
Fungerar bara som
tillfällig c-vitamin

[Jag tänker trotsa
solen och
Tänka i fel banor]

_Fanfanfanfan_

FAN OCKSÅ

_Det skulle varit jag_
som dödades av tåget
Det skulle varit jag som
föll över däck
Bara jag missade siktet
och inte sårade dig


Kända skönhetsikoner på tv
tjatar om hur tjacket
Förstörde deras liv
det var förfan dom som tog
Det avgörande klivet


Och jag har låtit dig
droga mig
Du är mitt uppåttjack




Fri vers av unhappyvoices
Läst 391 gånger
Publicerad 2006-04-13 21:19



Bookmark and Share


  CakeOrDeath
i don't know what's wrong or right,
but i know what's worth a fight.


åh, älskade männska, du skriver bäst.
2006-04-14

    ej medlem längre
JA JAG HÅLLER MED DU BESKRIVER SÅ JÄVLA FINA BILDER!
Dina beskrivnigar får golvet att skaka.
2006-04-14

    ej medlem längre
men den är för all del värd 5.
2006-04-13

    ej medlem längre
du skriver med så häftiga bilder, trasiga bilder som gör bilder av de svårste känslorna. Dock tappar dikten meningne bland alla "_" och alla "fan". Efter "tänka i fel banor" till smått in på " det avgörande klviet" så tappas man bort och allt blir krångligt, varken abstrakt eller konkret, med undantag från vissa små bitar mellan nämnda stycken. Annars skildrar detta allting ur en tonårssynvinkel, modern synvinkel av orginell stadskalliber.
2006-04-13
  > Nästa text
< Föregående

unhappyvoices
unhappyvoices

Mina favoriter
Du pumpar bra, sa jag.