I Det är möjligt att leva möjligt att andas också när sjön är frusen möjligt att se att stigen finns som leder till stenen även när dimman viskar om livets saknade mening och hon som bär rosens liv i varsamma händer är långt borta långt från gryningen vid en sovande strand långt från mannen som söker trapporna mot djupets hjärta II Ingenting är utan att molnen klär dagen i slöjor utan frågorna om hur stenen i den mörka skogen kan öppnas och slå ut bladen i riktning mot ljuset och mannen som lever drömmarna ser henne gå i vardagens spår mellan spiseld och längtans dunge för att leta för att kanske finna att dagen gryr