... så önskar jag dig
en underbart fin helg
om än jag hellre sett
att du vore hos mig här ...

Att den dig
som är för mig ämnad
fattas mig ...

... är knappast 
någon dagsfärsk nyhet
av större mått och rang
för dig som läst 
en del texter över tiden av mig ...

Men när helgen 
så som nu
närmar sig
känns saknaden
och längtan
så innerligt mycket mer
smärtsam
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig ... 

Vet att jag kan välja
och inte behöver 
nöja mig 
med vad som erbjuds
och det som finns att få ...

Men bara för att det är så
så innebär det ej
att du behöver 
leva i tron om 
att det säkert är någon annan
jag avser med den dig
som är ämnad för mig
vilken du i mina flöden läser om ...

Ty om du känner inom dig
att du skulle kunna vara den
dig som är ämnad för mig
så borde jag väl 
åtminstone få en chans
att se och känna
huruvida den känslan
med min känsla för dig
också kanske råkar överensstämma ...

Kommer inte någonsin
börja kompromissa med kärleken
oavsett hur mycket jag saknar dig i mitt liv ...

... Men att vänta 
om det inte ens är
nödvändigt i grunden
då det kanske är som så
att du redan existerar
i mitt Universum
nu och här i stunden ...

Det vore ett slöseri
med såväl tid
som med allt det där
som är väsentligt
i bådas våra liv ...

Kan blott
stundom konstatera
att kärleken
i all sin potentiella
perfektion och underbarhet 
kan vara ett nog så smärtsamt 
konstruerat dilemma ...

Önskar du vore här 
nära tätt intill
för det finns
så innerligt mycket 
jag med dig vill
istället för 
att sitta här ensam hemma
och sakna dig ...