Darrande hjärta,
benutskott
och vaxblek hy

Ett bröllopsfoto,
en akvarell
med vintermotiv

allt som säger något
om vem hon är

I ett hörn en ensam rullstol

Snart, snart
blir nog bröstkorgen stilla

Jag tror hon svävar
i hallen
mellan världarna nu

inte riktigt här
ännu inte där

Jag sitter tyst på en pall,
min hand varm
på hennes kalla

De tunna gardinerna fladdrar,
fast fönstret är stängt
rör de sig som av en vind

Kanske är det hennes själ

som söker sin väg