... upp mot skyn
formar sig molnen
som vore de 
gråtande änglar
på kollisionskurs
över hela den blå
solbestänkta himmel
som möter min syn ...

Lika vackert
som sorgesamt ...

I mångt och mycket
minner det gemensamt
om livet i sig ...

Torkar bort en tår
eller två 
och kryper ner
under täcket
och trösta mig
med tanken på
att du som för mig är ämnad
kanske börjar inse
att jag väntar på dig ...

.... och att du
när du betraktar
samma himmel
kommer på tanken
att du kanske borde 
komma för att stanna
och förbli här hos mig ...