Du bär mig dag ut och dag in. Lyfter mig när jag faller. Håller om mig när jag fryser. Matar mig när jag inte kan äta. Torkar mina tårar när regnet faller. Du låter mig andas när jag känner mig instängd. Du ger mig utrymme när jag behöver ensamhet. Du läser av mina ögon när jag inte förstår.

Du ger mig livet tillbaka. Det jag såg som svart har suddats ut. Nu skymtar det mer grått, lite lila och rött. Färger börjar synas, mer och mer tydligt än tidigare.

Varsamt tar sig former fram, lite mindre kantstötta, lite mer runda och bekväma. Torra ytor känns mer som bomull. Balans flyter inom mig, guldstoft landar i mitt hår och jag känner att äntligen, äntligen kan jag älska dig!