... än om man raserar
sina egna upphöjda positioner
i andras kognitiva livskartor ...

Visst finns det värre ting
man kan bestraffas för
som händer runt omkring
oavsett om man verkligen
gjort sig skyldig till det
eller ej ...

Det är inte det
som är väsentligt i sig
utan det handlar mer om
vad din omvärld
förväntar sig av dig ...

Men om du 
raserar omvärldens 
kognitiva världsbildskonstruktioner
vilka till stora
och eller
väsentliga delar
grundar sig 
och vilar på 
den illusion de har av dig ...

... finns det inga 
rimliga gränser för
vad mer
fel och brister
som attribueras till dig
som individ och person ...

Om det händer någonting
sådant här i ditt liv
kan jag blott
önska och hoppas på
att du antingen har alternativ
och eller att din situation i sig
inte är sådan den var,
är och synes förbli 
under överskådlig tid 
för mig ...

Ty vi lever i en samtid
där alla någon behöver
för att
få dyrka och se upp till ...

Men vi lever också 
i en samtid
där alla avskyr
att behöva se upp till
någon annan än sig själva
under mer än en 
synnerligen begränsad tid ...

Det är dock
med en väl grundad ambivalens
som någon överhuvudtaget vill
ta plats på piedestalen
de är predestinerade till ...

Ty vi lever även i en tid
där det närmast blivit
något av ett ideal
och prioriterat förval,
lite som något av en rutin ...

... där vi lyfter upp
och hyllar en person
på högsta möjliga nivå ...

... bara för att 
vi ska kunna avnjuta få
hur effektivt
och resolut
vi kan få samma person
inte bara till
värsta tänkbara fall
från sin position
utifrån en till synes
överraskande situation ...

... utan allra helst
driva fallet till
dess ultimativa slutstation ...

En destination
från vilken det ej finns
någon risk för
att personen ifråga
ska kunna ta sig tillbaka
och återtända sin framgångslåga ...

För om någon 
som blivit föremål
för denna speciella
konstruerade modell
för uppgång och fall,
mot alla odds 
skulle visa sig ha förmåga
att komma igen
riskerar ju alla som var med
på att den krossa och putta ned
att få se sin konstruktion
fullständigt raseras ...

Något som
inte blott bara
skulle kännas 
outgrundligt
skamligt och genant ...

... utan även 
kunna bli
ett prejudicerande exempel
som underminerar
möjligheterna för
nya framtida konstruktioner
i Jante-mentalitetens
oförstörbart
allsmäktigt  heliga tempel ...

Men det jag här förmedlar
är ju förstås taget ifrån
en fictiv tanke om det som 
skulle kunna vara och bli ...

Allt annat vore ju otänkbart
att hävda här och nu
ty ingen vill ju riskera
att få på sig en stämpel
som antyder 
att det finns attityder
som ens gör något sådant möjligt ...

Det vore ju direkt löjligt
i en värld 
där ingen 
absolut ingen 
ska få tro sig om
att vara bättre än du ...