vet inte om det
är den där
beryktade väggen

som mig tär

eller kanske blott
innerlig trötthet

av alltför vilsna
spår
i ensamhetens snår

som kväver
mitt inre ljus

likaså snubblar
jag på

i tidens tempo
med bultande hud
svept över rastlös kropp

rymmande riven själ
som blott önskar
vila få