Hen
kisade,
livet filtrerades,
bak brunmelerade pupiller,
tankar sträcktes ut,
smetandes glömda minnen med bred pensel,
nattfjärilars fladdrande vingar,
viskar flydda ord till rysningar,
ur dess brunn,
där vattnet bildar frasig yta,
att bära sökande fotsteg,
till möte med kaptenen i Cardiff,
som ligger i sjukhussäng med gravsten,
vaktad av kubens atomer,
och valpen med fem ben,
nattfjärilar landar,
på nacke,
kittlar tunt rysande gåshud,
sveper bort utsträckta tankar,
sveper bort kisandets dimhöljda färgpalett,
fotsteg faller,
känslan hisnar när livet åter,
stormar i öppna ögon,
hen,
ler!