Som man bäddar får man ligga.

Trottoaren var ojämn och besvärlig att gå på och inte var de bättre för Inga när hon dels hade dåliga ben och dels en rollator som ideligen hängde upp sig i hålorna.
- Jag är strax framme vid affären, sedan får jag ta en annan väg hem. Det blir lite längre men det regnar i alla fall inte och frisk luft och lite motion dör man inte av, tänkte hon.
Vid affären träffade hon på Sigrid. De bodde inte så långt ifrån varandra men det var sällan de pratades vid. Det var mest om de helt oförhappande möttes.
-Jasså, du är ute och går på de dåliga trottoarerna? Att de inte kan göra något åt dem. Vi betalar ju skatt men den går väl åt till dyra middagar till politikerna. Sven Johansson som sitter i kommunalfullmäktige han är ute på fina middagar flera gånger i veckan.
-Jasså, hur vet du det?
-Det ser jag väl, han bor ju i huset mittemot mitt och det är inte många kvällar han är hemma.
-Och då tror du att han är ute på fina middagar?
-Man har ju hört hur politiker lever. De skiter i oss som betalar deras löner.
-De får nog arbeta lite också, och så har de väl möte, han är ju med i nämnder och annat. Det är nog inte så lätt.
-Jag tror inte att de gör så mycket på sina möten men det var så sant, jag skulle ju ha bjudit in dig på kaffe någon dag men det har inte blivit av. Och mjöl och socker har ju blivit så dyrt så man har knappt råd att baka. I går var Berta och hälsade på och det är ett riktigt kakmonster. Hon åt upp nästan alla bullarna som jag hade tänkt skulle räcka hela veckan. Och bjuder igen gör hon aldrig.
-Jag tycker att pengarna räcker till vad jag behöver. Man behöver ju inte så mycket.
-Då har du kanske bättre pension än jag för mina räcker då inte. Berta pratade om att Ingrid hade blivit ovän med Olga och det är inte så konstigt för de är nästan omöjliga att ha att göra med båda två.
-Alldeles omöjliga kan de väl inte vara. Jag har sett att de brukar komma till dig ibland.
-Ja, de kommer hit och pratar skit om folk. Man får akta sig för vad man säger, annars är det snart ute i hela byn. Ja, det är mest sladdertanter som kommer och hälsar på mig. Mina barn och barnbarn kommer nästan aldrig och hälsar på.
-Min dotter skall komma hem i eftermiddag. Det är så trevligt när hon kommer. Hon hälsar på ganska ofta. I söndags var min son och hans fru hos mig och vi hade så roligt.
-Nej, nu får jag gå in och handla. Det är ju inte så mycket man får för pengarna men man måste ju leva.
På hemvägen tänkte Inga: ”Det är tur att jag har så snälla barn och alla andra som kommer och hälsar på är lika trevliga. Det är synd om Sigrid att hennes barn inte kommer så ofta och de andra som kommer till henne verkade inte heller vara så roliga att ha att göra med.”
Sedan de skiljts åt tänkte Sigrid: ”Inga skryter alltid om att hennes barn ofta kommer och hälsar på men dom får hon väl inte reda på mycket av, de bor ju inte här i byn. Och de andra som kommer hör ju inte precis till dem som vet så mycket om folket i byn.