Vi hade en stuga i skogen
Den fick många år med oss
På all vår lediga tid vi höll den trogen
det var nog cirka femton år.
Men tiden bort från oss går.

Så många härliga stunder
vi älskat och njutit där
Trädkronor sköna vi där vandrade under
men de tiderna borta är när
vi plockade svamp och bär

Så ofta vi tänker på dessa år
Om det var vinter och höst
men det var skönast när det var vår
alltid den skänkte vila och tröst
Ibland när vi tänker så grumlas vår röst

Den var vår verkliga vän
och vi saknar verkligt den.