Finns det ett liv efter detta? Eller har vi levat flera liv tidigare? Det är en fråga som många människor någon gång har ställt sig. Själv vet jag inte vad jag skall tro, men bl.a. en händelse som inträffade för några år sedan har gjort att jag nog lutar åt att vi har levat ett eller flera liv tidigare, och varför skulle då just detta vara det sista?
För några år sedan var jag och min fru på semester på Rhodos. Ingen av oss hade tidigare varit i Grekland. Vi har tillbringat ganska många semestrar på olika platser i Spanien, och kan göra oss förstådda på spanska, och till och med förstå en del av vad folk säger. För mig kändes det därför lite konstigt att inte förstå ett ord av språket, men det gick trots allt ganska bra med lite knagglig engelska.
Vi solade och badade på dagarna, och på kvällarna letade vi upp någon mysig restaurang, som man gör när man har semester, men eftersom vi är intresserade av att se lite av hur det ser ut bakom själva turiststråken så strövade vi omkring ganska mycket, speciellt i den gamla staden. Jag har alltid varit intresserad av gammal bebyggelse.
Givetvis sätter turismen sin prägel även på de gamla stadsdelarna på en så populär semesterort som Rhodos, men det var ändå mycket intressant. Den gamla staden gör verkligen skäl för namnet. Där finns mycket kvar från det gamla Grekland. Min fru var nog allra mest intresserad av att gå på upptäcktsfärd där. Detta förvånade mig en aning, eftersom det annars brukar vara jag som är mest intresserad av sådana saker. Ibland har jag nästan trott att hon följde med mest för att göra mig till viljes, men den här gången var det ofta hon som drog iväg med mig.
En kväll hade vi förirrat oss långt in bland de gamla gränderna och hade besvär med att orientera oss. Det hade blivit sent på natten, och ingen människa syntes till som vi kunde fråga efter vägen. Även om vi hade gjort det så hade knappast vår knaggliga engelska varit till stor nytta. De flesta som bodde där var äldre människor som inte talade mer än grekiska.
Jag brukar ha ganska gott lokalsinne även när jag befinner mig i helt okända städer, och jag hade mina ideer om vilket håll vi skulle gå på, men min fru ville gå åt rakt motsatt håll. Vi var så pass långt borta från centrum att vi inte kunde höra trafikljudet och använda det som vägledning. De gamla husen och de trånga gränderna dämpade också ljudet ganska effektivt. Sedan jag haft fel flera gånger lät jag henne bestämma åt vilket håll vi skulle gå, även om jag tyckte att det var fel.
Plötsligt sa hon något som förvånade mig:
-Här känner jag igen det, sa hon. Den här gatan går fram till brunnen, och sedan är det inte svårt att hitta till hamnen.
Jag påpekade att gatan gick uppför, alltså borde hamnen ligga åt motsatt håll.
Hon svarade tvärsäkert att den gick över ett krön innan det åter lutade nerför.
Jag var helt övertygad om att vi aldrig hade varit där tidigare, och kunde inte förstå hur hon kunde känna igen sig. Jag brydde mig inte om att protestera, för jag var trött och ville till hotellet så fort som möjligt, och mina egna försök att orientera mig hade ju slutat med fiasko.
Hon drog iväg med raska steg, och gatan började luta neråt. Eftersom neråt borde betyda att vi närmade oss vattnet följde jag med utan att protestera.
-Nu är vi strax vid brunnen, sa hon. Därifrån kan vi se hamnen.
Efter en liten stund var vi framme vid en större gata där det gick att köra med bil, men trafiken var sparsam eftersom det var sent på natten. Någon brunn såg jag inte till, men det fanns en plantering som var omgärdad med ett högt smidesstaket. Mycket riktigt kunde vi se hamnen, och vi hade tur för det kom en taxi som körde oss till hotellet, men min fråga om vad det var för en brunn som hon hade pratat om svarade hon bara att det fanns en brunn där förr. Jag tyckte att det var konstigt för hon hade aldrig varit på Rhodos tidigare.
Dagen efter skulle vi åka med en bussutfärd, och då passerade bussen platsen där vi hade varit på natten.
Vi blev båda lika förvånade när guiden sade att för flera hundra år sedan hade det funnits en brunn där, som befolkningen hämtade sitt vatten från. Brunnen var sedan länge försvunnen, men på den tiden hade det varit en viktig mötesplats.