Där går kärleken bort, med håret i svall
efter vågorna. Och denna människa,
skärgård ur ett mörkt hav, har tänt så många stjärnor-
jag vill säga Stanna här:
låt mig fira dig med tusen facklor i ögonen
låt mig åter bygga världen med dina händer
andetag ur mitt andetag
din saknad är en religion av sorglig övergivenhet
ritualer böner heliga ord, de är döda ting
som står mellan dig och mig, ljus av mitt ljus-
Men, där går kärleken bort
där går du bort. Och vit glöd över natthimlen.
Och skärgård, ur ett mörkt hav.