Startade det här kontot 2009 men skrev inte ett ord förrän 2014. Det borde ge en hint om mina startstreckor.

Mitt habitat är välkänt för mig, jag behöver ha det så. Mina barn kommer och går varannan vecka, vana flyttfåglar i skilsmässohimlen över Söderort. Jag skriver om dem, ibland.

Jag har jobbat i nästan två årtionden som behandlare. Lett grupper. Bokat tider för enskilda samtal. Pratat med anhöriga. Ibland hjälpte det dem. Ibland hjälpte det mig. Ibland blev ingen alls hjälpt. Det var bara som det var. Jag har förestått ett hem för ensamkommande barn. Nu är jag chef inom socialtjänsten.

Språket räddade mig. Jag växte upp i en mångspråkig miljö. Svenska, engelska, albanska, de ex-jugoslaviska språken (serbiska, kroatiska, makedoniska). Det finns bra poesi lite överallt. Ta vara på den. 

Bokmärken

Länkar