Emma, du har nog tusen tårar kvar
jag finns här när dom rinner igen
om du orkar hålla dig kvar på jorden
lovar jag att fortsätta försöka
Emma, dina steg har blivit kortare nu
du sa att jag bara såg dig som en
vagel i ögat eller en trasdocka på trottoaren
och jag bara skrattade och sa att
självklart var det så
Men Emma, du förstår väl att jag aldrig menade det jag sa

Emma, inser du också att vi tappar greppet om verkligheten
att vi är som mimare på cirkus
som inte kan le, inte kan se
Jag trodde du ljög när du pratade om depressioner och eskapism
Och Emma, jag drunknar snart i våra tårar
när vi gör såhär
när vi försvinner bort från verkligheten
faller mörkret över oss
och vi är inte som ugglor
vi kan inte se i mörkret
Emma, jag vill inget hellre än att förlora mig hos dig

Men Emma, jag vet att det inte går
du är som skuren ur betong
stel och fastspänd i din berg-och-dalbanevärld
Emma, jag orkar inte stanna kvar på botten längre
men jag klarar mig inte ensam heller
Håll fast vid mig
Hur som helst
när som helst och
var som helst
kan allt ta slut
Men vi får aldrig ta slut Emma