... även om 
man ej är allvarligt sjuk
i naturvetenskaplig mening ...

Men även själen
kan göra ont stundom
på grund av 
såväl enskilda sår
som av hjärtesorg
och många andra skäl ...

Ibland 
när de själsliga såren
infekteras och blir fler
genom allt vi utsätts för
under de allt mer 
krävande åren
i våra liv ...

... blir det 
inte sällan
något av en rundgång
som föder ångest
och panikkänslor
som slutar i känslor
vilka får oss känna
en outgrundligt
obeveklig hopplöshet ...

För en del
kan det gå så långt
som till
att de blott bara önskar
att få ett slut på allt
och väljer att hoppa av
i bara farten
för att inte behöva möta
hopplöshetens fulla verklighet ...

Ibland 
för att inte säga 
som det egentligen är,
som allra oftast,
är det som verkligen saknas
någon att älska
och känna sig älskad av
någon som bjuder närhet
och en stöttande hand ...

Kärleken
kan inte substitueras
med vare sig
psykofarmaka eller terapi
även om det kanske hjälper
för stunden 
när kärleken 
i grunden
lyser med sin till synes
absolut närvarande frånvaro ...

Vänner 
som bryr sig om
och bekräftar
ens existens
genom inklusion
oavsett aktuell livssituation
är en väsentligt mer 
konstruktivt verkande
hjälp till självhjälpsfunktion ...

Men oavsett
hur situationen ser ut
och hur ont det gör att leva
så är det ej en lösning i sig
att du väljer att ta livet av dig ...

Ty det enda du lyckas med
är att slutgiltigt stänga av
smärtan och det onda 
du känner och plågas av
inom dig ...

Men det du inte tänker på
är all den smärta, skuldkänslor
och sorg och saknad
som de som finns kvar 
runt omkring dig i ditt liv
inklusive alla dem
du stängt ut
då du ej vågat öppna upp
och berätta för dem
om det som gör så ont inom dig,
tvingas leva med resten av sina liv ...

- Våga tala om hur du mår!
- Tala om att du behöver stöd!
- Berätta för den du tycker om
älskar och bryr dig om
så den får möjlighet
att få vara det stöd de vill
och kan vara för dig ...
- Kan du inte tala med någon
så skriv ner hur du känner 
och publicera det i ett öppet brev ...