... berättar du
när du känner förtroende
om din uppväxt
om vad du har för utbildning
och så förstås om din karriär ...

Någonstans på vägen
genom din berättelse
får jag en aning om
hur du lever och bor
om du har en relation
med eller utan barn
och om din far och mor
men ibland även
om du har 
en syster och eller bror ...

Eftersom du kanske redan
vet en del om min bakgrund
och eller utifrån våra konversationer
dragit dina egna slutsatser
om vem jag är som person
tror du någonstans inom dig
att jag kommer att värdera
dig utifrån var du kommer ifrån
vilken intellektuell akademisk nivå
du befinner dig på
och hur väl du lyckats i din karriär
utöver var du just nu i ditt liv är ...

Men faktum är
att varför jag vill veta allt det där
är för att bättre förstå 
din referensram
såväl till dess delkomponenter
som till dessas interaktion
såväl inbördes
som med helheten ...

Det jag sätter värde på
och som är avgörande 
för huruvida jag bedömer dig
vara en person
jag vill låta få komma nära mig
eller vilket avstånd 
som får mig att känna mig
tillräckligt trygg
i närheten av dig ...

... är helheten 
jag känner av dig
i relation till det
jag får veta om dig ...

Vad din bakgrund består i
Din utbildning
Dina yrkesval
och hur
lyckosam och framgångsrik
tillsammans med
allt annat du gjort
eller inte gjort i ditt liv
betyder inte i sig så mycket för mig
för hur jag bedömer dig ...

Det som är avgörande för mig
är vad du gjort med allt du erfarit
och hur det har format dig
till den du är 
här och nu
där du är framför mig ...

Ibland kan det vara
rätt svårt att förstå
varför jag ej
imponeras av eller 
låter andras meriter
och tidigare såväl
goda som mindre goda
gärningar 
vare sig var för sig 
eller i sitt förenade sammantag
få en avgörande inverkan
på den bedömning jag gör inom mig ...

Lika lite som jag
fördömer någon
när ovanstående
normalt får vem som helst
att ta avstånd
på grund av det 
som berättats
i första eller andra hand
eller som finns på pränt
om vad som varit, 
vad som är
och vilka gärningar
som anges där ...

Men det som utifrån 
mina egna erfarenheter
kommit att bli 
till en insikt för mig
är att ingenting eller någon
någonsin är vad det verkar vara
vid första anblicken
eller ens den andra
eller tredje ...

Visserligen måste jag medge
att även jag 
fallit för fördomar ibland
och så allt jämt stundom gör ...

... Men jag försöker 
varje gång 
jag kommer på mig själv
med att glömma bort
det som allra väsentligast är
när det kommer till
att bedöma en persons 
personlighet, tillförlitglighet
och jämväl karaktär ...

... söka utmana mig själv
genom att återgå
till det som i grunden
verkligen väsentligt är  ...

Så fungerar det i alla fall för mig!

Har du själv någon gång funderat över
hur det här med hur du bedömer andra
fungerar för dig?