... lär vara
det vackraste
och
allra mest oegennyttigt
innerligt underbara
som någon kan göra
för en annan människa ...

Men som vi alla vet
är det frälsarens 
livsuppgift
att allt för andra
försaka ...

Det finns fler
frälsare 
som lika oegennyttigt
av sig själva ger ...

... men det 
är ej så många 
vilka vi förmår att se
eftersom
de är oförmögna
när de kommer till
att själva be ...

Be om att få
någonting tillbaka
för att kunna fortsätta ge ...

En sanning
som borde vara en insikt
men som frälsaren
vare sig förmår
eller förväntas 
att själv vare sig se eller förstå ...

Ty kön av behövande
som väntar på att få
vad frälsaren har att ge
är oändligt lång ...

Men borde det ej
finnas någon som
ser och förstår
att den som ständigt
oegennyttigt allt av sig själv ger
men som ingenting tillbaka får
med tiden dräneras till den grad
att den en dag 
ej har någonting kvar att ge? ...

Kanske vore det en idé
om vi kunde förmå oss till
att rekonstruera myten om
frälsarens så föredömliga oegennyttighet
och få fler att kanske börja tänka på
att också ge någonting tillbaka
även när de någonting
av frälsaren får ...

Men det är nog 
som så
att behovet i sig
är så mycket större än så
och när en frälsare
dränerats och källan är tömd ...

... står det att finna
tillräckligt många fler
frälsare som ej förmår
låta bli att oegennyttigt
av sig själva allt och mycket mer
till de behövandes utsträckta händer ge ...

.... Och att människor
ej förmår att inse
att även frälsare behöver få
är ju inte så svårt att förstå
eftersom de allt eftersom tar slut ändå 
och därför ej synes vara fler
samexisterande än några ytterligt få ...

Eller så är det en insikt
som vi alla och envar
egentligen har inom oss gömd ...

... så innerligt väl
att den liksom frälsaren
vars källa är tömd
så snart en efterträdande 
frälsare tagit över
redan är glömd ...

... såväl av dem som 
tidigare fått allt
som av de väntande i kön
vilka söker tillfredsställa
sina behov av att få
allt och mer därtill
av det de behöver ...