Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Och människornas behov är gränslösa medan personalstyrkan krymper


Kom nu!

Kom ge mig lite vatten, vänd på kudden
Kom hjälp mig till toaletten, hämta tröjan
Dra mig till bordet, massera mina händer
Ta upp mig ur sängen
Lägg mig igen


Kom nu med detsamma

Känn på min puls,

visst har jag ett hjärta än?


Om ni inte kan ge mig något annat
skada mig!


Jag vet, jag har en psykiatrisk historia

det är väl symtomen som talar,

står skrivna i pannan


Men ni måste höra

det är så här Jag finns till

så här Jag tar form ur min ensamhet


Så kom,

Kom nu meddetsamma!












Fri vers av bittemi VIP
Läst 217 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-05-13 15:43



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Känner igen...man räcker inte till, men man gör så gott man kan...viktigt att ta upp...
2015-05-18

    ej medlem längre
Ja, behoven krymper inte även att personalstyrkan gör det.
Fint fångat.
2015-05-14

  Lars Hedlin
Mycket bra skrivit!
2015-05-14

  Bibbi VIP
Väl fångat.
2015-05-13

    Dan Myrbeck
Bra inlägg, alla har rätt till
den hjälp de behöver.
2015-05-13

  Marita Ohlquist VIP
Text som berör!
Griper tag och vrider om.
Att vara beroende av andra för att livet skall fungera.
Beundrar personalen som gör så gott de kan.
2015-05-13

    ej medlem längre
Tänkvärda ord som vi bör ta till oss, en dag är vi där själva. Tack för påminnelsen..
2015-05-13

    Elisabeth Nilsson VIP
En bild ur verkligheten på äldreboendet! Tänkvärt att läsa hur det går till.
2015-05-13
  > Nästa text
< Föregående

bittemi
bittemi VIP