Det susar mellan klaff och kammare
likt den snäcka som viskar

till de hjärtan som vågar
lyssna på dess sång
och längtan

Panna mot panna älskling
våra andetag viskar
de två ord, som bildar den oändlighet
bara de som uttalat dem – kan förstå
och känna

Ärligheten när den är som naknast
och mina läppar landar ovan dina
känner din hand, ömt mot min kind

och precis just här vet jag
att vi kan om vi vill

mötas på andra sidan