Under dina vingar av glas gick jag sönder
Det vackra, spröda glaset
Det som var så tunt och fint
Glaset blev plötsligt tungt

Vingarna föll ner på mig
Glaset krossade mig
Det gick i tusen bitar
Jag gick också i bitar

Likt två barn satt vi och lät våra tårar falla
Ingen av oss ville vara skadad
Inte heller ville vi såra den andra
Men glaset var krossat
Det kunde vi inte ändra

De tunna spröda vingarna
De hade blivit kristaller av glas
Vi satt i mitten av alla kristaller
De var vackra i ljuset från solen
Även om de var förstörda nu

Vi reste oss upp
Tassade försiktigt fram
Mellan kristallerna
När vi vände oss om såg vi det fina
Det vackra i de krossade vingarna

Vi vände oss tveksamt om
Bort från det fina, spröda
Vi insåg att livet kunde bli bra
Även om vi inte kunde flyga mer