... är vad 
det borde
eller ska ...

Våren 
är redan kommen
men såren
är ännu kvar ...

Lite mer
infekterade
än förut ...

Akut?

För varje vår
blir ett och annat sår
lite mer
beständigt än 
det varit tidigare ...

... i frånvaron av dig,
min älskade vän ...

Minns knappt längre
hur det kändes
när allt var bra ...

... eller så bra
som man kan 
förvänta sig
att skulle ha kunnat vara ...

Likväl
lever min övertygelse
obevekligt kvar
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Övertygelsen om
att den dig 
som älskar, tycker om
och bryr sig om
mig
lika mycket 
som jag dig ...

... en dag
eller natt
kommer att komma
för att vara och förbli
för resten av ditt liv
tillsammans med mig ...

Inte för att
jag är det bästa
du kan få i ditt liv ...

Utan för att
jag är den du vill!

... Liksom du
för mig
är den jag 
allra mest av allt
vill känna 
nära, tätt intill ...

Oavsett
var, när, hur ...

Ty när vi möter varandra
är det utan någon tvekan
som så att det är självklart
att vi har en perfekt matchande natur
som skiljer oss från alla andra ...

Det enda felet 
jag kan komma på med dig
är att du ej ännu finns 
här hos mig ...