... för någonting alldeles speciellt
mer varaktigt över tid
som ej är blott 
tillfälligt kort
och gott
temporärt tilltalande
eventuellt ...

Tiderna förändras
och dagarna flyr
vad som mig händer
här och nu
kanske noteras i marginalen
men när morgonen 
åter igen gryr ...

... är det få 
om ens någon
förutom de närmast sörjande
som överhuvudtaget
sig ens bryr ...

Men någonstans
i något litet
skrymsle och vrå
långt inom mig
vet jag smärtsamt väl ändå ...

... att om jag 
här och nu
skulle 
mot all förmodan
lyckas åstadkomma
ens ett uns 
av allt det speciella
icke-eventuella
jag är klippt och skuren för ...

... lär det bli
en allt annan än
marginell förändring
i det som nu varit mitt liv
under en alldeles för lång tid ...

Ibland tänker jag
att det skulle kunna
komma att kompensera
din närvarande frånvaro
för åtminstone en stunds sinnesfrid ...

Men samtidigt vet jag
att om det händer
innan du kommit
för att bli, 
vara och förbli 
här med mig ...

... så skulle du ej
utan en icke oansenlig strid
ens få en chans till
en möjlig tid
där jag skulle få en chans
till att få träffa dig
och 
känna av hur himla väl
och perfekt ämnad
du faktiskt är för mig ...

Så här står jag nu
mitt emellan 
två extrempunktsval
i mitt liv ...

Antingen dör jag
och allt tar slut rätt snart
eller
så lyckas jag skapa 
ännu ett osannolikt mirakel
där jag lyckas återfå det jag förlorat
till priset av ett kontinuerligt 
framgångsspektakel
där det kommer krävas
ett extremt skickligt orakel
för att uppmärksamma mig
på den faktiskt potentiella
förekomsten av någon som 
är så ämnad för mig som dig ...

Önskar intet högre än
att du väljer att bli
en del av mitt liv
i god tid
innan jag tvingas välja mellan
eller får mig tilldelat
ett av ovanstående 
för mig
icke-önskvärda alternativ ...

Du fattas mig!

... så om du mig vill
kom till mig
och låt mig få bli
den mig som är ämnad för dig ...

... så som du ock är ämnad för mig ...