att det finns så lite hopp

jag har aldrig fått
några tecken

inte ett enda


Det är bara det

att det inte hjälper
att gråta eller ropa

det är förvirringen

Att ingen Gud verkar höra

Det är
stjärnfallen
solförmörkelsen
kraftlösheten

Jag ber
varje kväll
om lite mera tid

medan jag
ohjälpligt faller

medan livet pågår
så nära
alldeles utanför

i fågelsång och äppelträd

som om det ändå är möjligt


Det är att lämnas kvar

att lämna

Det är de gamla
fotoalbumen
byråerna

ekot i trapphuset

urinen och såren

väntandet
sittandet

Det är bara det

att jag är på väg

mot kanske

inte någonting

alls