Fjärilen som du vingad ser
och åt dess granna färg ler
är ju som ett under som sker...

Att denna späda fragila
gracila varelse kan bjuda
på en så´n skönhetsfläkt
gör ju att man känner direkt
det vackraste har en nått
och så gott väckt!

Som när jag satt i trädgården och
skrev ett brev, hade skrivet det klart
hade ett frimärke i handen för att
sätta på brevet, då såg jag en sån
fin fjäril, den flög nära mig och
sen satte den sig på bordet intill mig...

Jag lyfte handen, emot den, den satt kvar
jag drog med frimärkets taggade kant över
fjärilens vingar, om och om igen, så flög den
helt plötsligt upp och iväg och försvann...

Oh tänkte jag, så fint, oh så fint...
Så otroligt roligt att få vara med om detta!
Så måste det kännas i dem som får Nobelpriset!

Så dök den upp igen som från ingenstans, denna
gången satte den sig ännu närmre mig och jag
hade ju tur som inte hade hunnit att klistra fast
frimärket än, det enda jag hade så jag
fortsatte att klappa den igen.

Jag minns inte om den var kvar i minuter eller
i bara några sekunder, tiden stod liksom stilla
det kändes som om naturen höll andan och
jag vågade knappt andas och jag tyckte att
jag hade fått det bästa erbjudande någon
människa kunde få: KLAPPA EN FJÄRIL!

Och så flög den upp på nytt men denna gången
gjorde den en stor loop runt mitt huvud
innan den försvann...