Vad tänker du på älskade barn?

Är din tillvaro fortfarande ljus och full av hopp, eller har mörkret och hopplösheten redan nått fram till ditt hjärta?
Är dina tankar fria från ängslan och bekymmer, eller är du redan plågad av en oro för morgondagen?
Kan du fortfarande känna dig glad och stolt över den du är, eller är självkänslan redan på väg bort?

Vad funderar du på älskade barn?

Kan du fortfarande känna trygghet och tillit, eller har misstron redan planterat sitt frö i din själ?
Är du ännu lyckligt ovetande om livets alla prövningar, eller har din smärtsamma livsresa redan börjat?
Finns glädjen kvar hos dig min vän, eller är det en sorgsen blick jag ser?

Jag tänker ofta på dig älskade barn, och jag förstår nu att sorgen och smärtan som plågade dig tillhörde någon annan.
Du är äntligen fri nu älskade barn, för skammen du bar på dina axlar var aldrig din att bära.